KastKatt

....
-är allt bra eller?
-nej, inte direkt mår dåligt efter igr och måste iväg och träffa släktingar nu och orkar inte åka buss.
-Mhm, ah hejdå.

Egoistiska svin.
Du frågar bara för att vara artig.
Jag är en accesoar för dig, precis som de jävla bimbosarna som går runt med en stackars hund i en väska.

Du är inte ens glad för att jag har tagit studenten.
Du är stolt för att du ska få uppmärksamhet.

-

Fy fan. Är bakfull, och är helt svag i kroppen, så måste jag åka hela jävla vägen hem till min mormor och träffa några släktningar som jag inte känner.
Jag VILL INTE. Har någon någon gång tänkt på att fråga om JAG vill träffa er?

Jag gör det av ren automatik och formalitet. Hoppas jag får pengar och slipper träffa er på ett tiotal år till.
Hinner till bussen om jag går exakt nu. Men jag orkar faktiskt inte resa mig.
Råkade fräsa åt Måns, dumt. Jag menade det inte men mina känslor är äckligt instabila just nu.

Ta dig samman.
Andas.

Forgive and forgett.


Har en trötthet som svävar på insidan av mina ögon som vägrar försvinna.
Känns som om jag sover för mycket och för lite på samma gång.

Känner för att supa mig så full jag kan, funderar på att göra det också.
Men mår ju så jävla dåligt när jag dricker. Kroppen har gett upp totalt.
Rädlsan av att det skulle kunna vara levern som inte pallar skrämmer mig så att jag inte vågar kolla upp det.

Känns lite som om mina organ dör på insidan, som om de ruttnar och at jag snart komma känna smake av mina egna skämda organ.

Men låt oss hoppas att detta är ännu en paranoid och hypkondrisk tanke. Det rinner inte längre frätande hat över dem längre i alla fall.

Nej.

Ta dig samman.

Live, forgive and forgett.

Upp på hästen igen.