11.20

Du bländade mig.
DU BLÄNDAR MIG.

Drömmde hemska drömmar.
Döda grisar, elaka människor.
Männsikor jag inte sett, men känner vagt ändå, människor jag inte vill träffa.
Men värst var när du sa att du träffat någon, någon bra och du log med hela ansiktet.

Avunsjuka, sorg och ångest var det. Kände mig sämst i världen.
Sen smög du dig fram bakom mig och kramde mig och kysste mig.
Då blev det helt underbart.

(en stund, resten tänker jag inte tänka å)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0