13.20
jagvillocksåvaranågon.hellretrasigäckligochförstördäningenalls.
Är jag någon? Känner mig tom, distanserad och framförallt ZOMBIEFIERAD.
Sover jag för mycket? För lite?
Eller är det här min nya tillvaro?
Vet inte, jag är bara fånig. Jag vet ju att det faktiskt går över.
Löjligt. Det är inte världens undergång.
Jag kräks på eran förbannade stavfel!
-skriker boksatverings mongot.
Jag skräms av vetskapen att jag är precis som er. Så många av er. Jag är ingen speciell alls.
Varför?
Skulle jag gå till en "psykolog" eller något trams åt det hållet, så kommer jag få en kod av siffror och bokstäver. Och bli lagd i en låda med alla andra precis som jag. (Precis som oss?)
Försöker skriva klart min krönika. Som handlar om vart fan våran artighet tog vägen. Jag vill bara radera allt och skriva "Vi är itne artiga för vi är alla döda inuti. Vi är döda för att vi har inget att leva för".
jag föder er
merän vad jag kan mätta
ni som hungrigt äter
ifrån min själ
tömmer mig
jag har mig själv att skylla
