13.20
jagvillocksåvaranågon.hellretrasigäckligochförstördäningenalls.
Är jag någon? Känner mig tom, distanserad och framförallt ZOMBIEFIERAD.
Sover jag för mycket? För lite?
Eller är det här min nya tillvaro?
Vet inte, jag är bara fånig. Jag vet ju att det faktiskt går över.
Löjligt. Det är inte världens undergång.
Jag kräks på eran förbannade stavfel!
-skriker boksatverings mongot.
Jag skräms av vetskapen att jag är precis som er. Så många av er. Jag är ingen speciell alls.
Varför?
Skulle jag gå till en "psykolog" eller något trams åt det hållet, så kommer jag få en kod av siffror och bokstäver. Och bli lagd i en låda med alla andra precis som jag. (Precis som oss?)
Försöker skriva klart min krönika. Som handlar om vart fan våran artighet tog vägen. Jag vill bara radera allt och skriva "Vi är itne artiga för vi är alla döda inuti. Vi är döda för att vi har inget att leva för".
jag föder er
merän vad jag kan mätta
ni som hungrigt äter
ifrån min själ
tömmer mig
jag har mig själv att skylla
18.41
Att jag har något typ av cancer/tumör/svulst som suger ur livet ur mig.
Att ledvärken, huvudvärken, magontet, illamåendet och allt annat i själva verket är en sjukdom, som de aldrig hittat, och om jag tar reda på vad det är så kommer jag få veta att de inte vet hur långt jag har kvar.
Eller så är jag löjlig för knölen i nacken.
Och för att mamma har överfört sin cancer-rädsla på mig.
För att jag inte vill upphöra att existera.
För att jag inte vill bli en "skrikare".
LIVET är VÄRT att leva.
Livet ÄR FINT.
Det är det, man ska bara hitta ut ur ångest-panik-labyrinten, och börja leva.
"hitta ljus, och börja leva" -som låten säger.
När jag var yngre sa jag "jag tänke överleva, ge livet en käftsmäll. HAHA! Jag klarade av helvetet, och jag gjorde det med stil"
Jag håller fast vid det. Fast med inte lika töntiga ord.
orkar inte skriva mer.
skitsamma.
22.21
Måste upp i morgon.
MÅSTE.
Bögeri, bögera. Vad gay jag har blivit.
Men, mjukis eller inte. Så kan det bli ibland.
Funky town.
20.29
Det var en fin helg.
Jag tyckte det var underbart att sitta och sy, kolla film och vräka chips. :)
Memo: laga ärmen på den gråa tröjan och ärmen på den blårandiga.
Jag är trött, trots att jag har sovit i mängder hela helgen. Trött på att vara så förbannat jävla trött. Att inte kunna hålla sig vaken till fter 00 en lördag är fan inte okey. Tror det är APUns fel, den fukkar totally upp min sömnrytm.
Öhm. Hamnade i bråk med ett äckel på bdb så blev lite distraherad.
Iaf.
Förlåt för jag är känslig, och jobbig och krävande. Bara det att, allt kommer på en gång. Ska försöka ta mig i kragen. Du gör allt finare, och allt bättre. Jag tänker inte släppa dig i första taget. Så länge du inte ber mig att dra, det vill säga. Jag önskar jag kunnat göra allt bättre, och göra världen finare för dig. Det är världen som är grå, inte du. Du är en av de mest färgsprakande människor jag träffat. Du känns riktig och levande. Äkta.
Öhm, vet väl inte egentligen vad jag ville ha sagt. Du är i mina tankar, hela tiden. Du är fin och jag är så glad att du faktiskt står ut med att jag är så dramatisk, jobbig, tjatig, fjollig, löjlig, ivägen, patetiskt och återigen jobbig.
Pus.
18.16
Panik.
ångest.
tror jag kommer börja gråta snart och gråta tills mina ögon blöder.
kan det snälla, bara för en stund vara tyst?
kommer inte hinna klart mer lläxorna.
kommer inte klara alla jävla kurser.
helvetes fanskusskadlmepkäetåa
f¨
ÖASGÖ
'S<V'Ö
SV<
''
V'
ÖZV'
ZVD.
13.50
Har lite ledsamhet i magen.
För mycket saker kretsar,
och verkar allt för ofta involvera,
en.
detgörontimig.
Jag kommer aldrig vara lika bra, som er, dem. Jag hatar att aldrig ens vara okey. Jag vill inte vara sämst på allt jämt. Vill gömma mig under täcket, djupt i en famn, eller i alkohol. Less på att vara ledsen, ha ont, vara sämst, må dåligt, att vara dålig och inte lyckas få dig så bra som du förtjänar. Vet inte. Apatisk.
Massa läxor idag. Ska nog se om du vill ses iaf.
23.22
Men vem behöver sömn, egentligen? Älskar att sova bort allt, men struntsamma.
viskningar
tomma döda
utan mening
vandrar
i kroppen
utan slut
vart börjar
livet?
låt oss
brinna
lukten av
bränt kött
fylls mina
näsborrar av.
vad brinner,
när brinner
vem brinner.
huden under huden brinner.
"hundarna brinner"
brinnande hundar
med smälta ögon
jagar mig
inte längre.
ilskan
brast
tårar som
aldrig kom
vägrar sluta.
det är försent för att vara tidigt
och för tidigt för att vara försent.
-vad är? viskar det där barnet på insidan
-jag vet inte.. säger sargad, trasig, snart-inte-längre-tonåring-personen.
barnet dör,
i insidan av mig
svälter
ihjäl.
ingen kärlek
ingen fantasi.
-vart tog fantasin vägen? det viskar barnet på insidan.
-den dog med hoppet säger inte-alls-tillräckligt-bränd-och-karvad-personen.
tomma ord viskas
inte längre?
känslan brinner inte
har den
någonsin?
barnet på insidan gråter,
med tunna
andetag.
kvävs
av mörket
på insidan.
17.52
Varför jag sitter i storarummet är en fråga, jag känner hur jag fylls av irritation av mina syskons skrik och min mammas ständiga frågor.
Kanske är det illusionen av att jag trivs med andras sällskap.
Nej, nu lät det som om jag inte kan umgås med andra, det stämmer inte. Men jag orkar bara med ett utav av människor.
Från sockersöta frostis med mjölk och sylt ditt knäckebröd med tomat, peppar och aromat. Jag vill äta mer, vet inte varför det smakar så gott med det gör det.
Funderar på att äta tills tjockisångesten sätter in. Om den gör det, detvillsäga. Jag har ju inte direkt ångest idag utan är bara så evinerlig trött. Vad som hände igår vet jag inte, kände mig bara sämst i hela världen och allt blev så otroligt jobbigt.
Tack för att du höll mig, och inte släppte. Det räddade allt.
20.58
Och helt jävla underbar
14.17
Önskar att jag kunde få dig må bra hela tiden.
Du är fin, och borde må bra jämt.
Fantastiska människa.
07.59
Känner mig maktlös, vad ska jag göra? Vad kan jag göra?
Orolig.
Ormarna är tillbaka i magen.
Vrider sig runtvarandra med mina inreorgan klämade imellan deras långa kroppar.
Illamåendet.
07.12
Det är olikheterna som räddar mig, likheterna dödar mig.
Försvinn.
Som en skugga över mitt sinne.
11.20
DU BLÄNDAR MIG.
Drömmde hemska drömmar.
Döda grisar, elaka människor.
Männsikor jag inte sett, men känner vagt ändå, människor jag inte vill träffa.
Men värst var när du sa att du träffat någon, någon bra och du log med hela ansiktet.
Avunsjuka, sorg och ångest var det. Kände mig sämst i världen.
Sen smög du dig fram bakom mig och kramde mig och kysste mig.
Då blev det helt underbart.
(en stund, resten tänker jag inte tänka å)
22.30
"När du ler... så... dina ögon gör det också. Glittrar. Det visar att du menar det. Att det är äkta. Eller vad man ska säga."
Jag struntar vart illamåendet kommer ifrån.
Det finns mycket, mycket fina saker här i världen.
20.56
Vet inte. Jag är fånig.
Det känns som om allt är mitt fel, men jag känner mig fånig, för igenom att tro att det är mitt fel så tänker jag egoistiskt. Går det ihop?
Allt har inte med mig att göra.
Det vet jag, jag tror inte på att vi är unika snöflingor. Jag vet att vi, jag, inte är mer eller mindre än någon annan.
Vi är, bara människor.
Endel är lite finare. Eller ganska mycket finare.
Det känns som om det var jag som förstörde allt.
Där är det äckliga ordet "jag" igen. Hatar det. Försöker gärna att undvika att använda det.
Hur är jag? Vad är jag? Vem är jag? Vart är jag? Vem vet?
Jag vet nog, någonstans, men känner mig förvirrad och känslokall.
Det finns på andra sidan fönstret...
Jag vill vara fin, jag vill känna mig fin och bra. Ha självförtroende, som är äkta, och känna mig säker på mig själv. Om jag inte är säker på mig själv, vad kan jag då vara säker på?
Varma fina andetag emot huden.
Fina sneda leenden.
Leenden som ger samma känsla i magen som när man råkar missa ett trappsteg.
Kan jag vara säker på det? Det vet jag inte, jag vet inte hur framtiden ser ut.
Men, jag är säker på att jag vill känna varma fina andetag emot min hud. Se fina sneda leenden som känns bra i kroppen. Fingeravtryck på huden som får min hud och kropp kännas mindre äcklig.
äckligajävlahora
Jag antar att jag bara kände för att skriva något.
Vet inte vad dock, hittar inte orden riktigt. Hur ska jag kunna hitta orden när jag inte ens är säker på känslan?
Är trött på det, att inte vara säker på vad jag känner. Att inte känna känslan PÅ RIKTIGT. Ibland vet jag inte, ibland känns det bara... tomt och apatiskt. Är det normalt? Vågar inte fråga. Det känns fånigt. Tanken på att jag har ångest känns fånig. Jag mår inte så dåligt, det finns så många som behöver hjälpen som går att fås. Tänk om de inte får den medans jag och mina fånerier är där?
Saknar dig, dig som i DIG-dig. Känns ovant att inte ha dig nära. Då känns allt... på riktigt, på ett bra sett. Det känns verkligt, utan att den VERKLIGAverkligheten (ansvar, jobb, växa upp-verkligheten) känns inte lika jagande och dess andetag klibbar inte sig fast i nacken på mig. Det är bra.
Förlåt att jag är krävande. Jobbig. Ansträngande. Tjatig.
Vill inte vara det, men det är svårt att försöka tänka på sitt jobbigabetende och försöka ändra det när man är så innerligt trött.
Och jag vet att allt är falskt och förräderi... Och jag vet att allt är falskt och förräderi...Och jag vet att allt är falskt och förräderi...Och jag vet att allt är falskt och förräderi...Och jag vet att allt är falskt och förräderi...Och jag vet att allt är falskt och förräderi...Och jag vet att allt är falskt och förräderi...Och jag vet att allt är falskt och förräderi...Och jag vet att allt är falskt och förräderi...Och jag vet att allt är falskt och förräderi...Och jag vet att allt är falskt och förräderi...
Det känns ibland som om den delen av låten fastnat och spelas om och om igen. När allt är som värst, så försöker jag tänka på forsättningen. Den som gör allt mindre grått. Som gör allt fint.
Men det struntar jag i, för vi dansar och du har så mjuka läppar.
21.25
Allt jag säger.
13.59
Bah.
01.03
Önskar att jag inte vore den jag är.
17.36
Det verkarr alltså som om;
1. Att det kräver att det är något extremt som händer hemma. ;att ens föräldrear missbrukar eller att man blir slagen hemma.
2. Att man är minst 21.
Vilket suger kukluder.
helveteskitfan.
Kort stubin just nu.
Måste stäa hos pojkarna och laga lunch tills i morgon.
Vill mest lägga mig ner och sova tills det blir vår.
00.52
Dum fluga i mitt rum, den gör så jag hatar livet lite.
Önskar att jag inte sov själv i natt.
Som alla andra nätter.
Du är så söt att jag nästan får diabetes.
22.33
Är något som borde höras nästan hela tiden.
Är lite orolig för i morgon, ska upp jättetidigt och hålla på hela dagen.
Nya personer, aktoriteter och ny platser.
Läskigt.
Inget att se fram emot alls, bara att få komma hem till min famlij som bara skriker, gapar och låter så högt att de får min tinnitus att tjuta.
Hem för att äta, dö, städa råttbur och sova. Hur ska jag någonsin kunna ha ett jobb? Hur ska jag kunna hitta ett jobb som fungerar på den typ av villkor som jag kan leva med?
Jag vill växa upp, men har precis börjat vakna och komma till insikt.
Det är svårt, och gör ont. Ord och minnen skriker i mitt huvud så jag nästan blir döv.
Tankar som bränner hål i mig.
Bah, men vad vet jag. Det är söndag och har söndagsångest. Livet är inte överlag dåligt och det finns många saker som gör att jag är glad att jag lever.
Jag är trött, i kroppen och i själen. Helatidennästan.
Nej, måste sova snart. Vet att jag måste det, jag är trött och känner mig lite apatisk.
Önskar att jag inte åkt hem.
14.31
Glömde filmerna!
BAH!
Dah D:!!!!!!!!!!!!!!!!
Jag blir så trött på mig själv.
Men det finns personer i min närhet som gör vardagen lite mindre vardaglig.
Fint.
